Gå över till innehållet

Strukturreformen

”Bara något hade öppnat ögonen för den unga med problem, inte sett hen som ett problem”

Västkustens kunskaps- och stödcenter för barn och unga, som kallas pilotprojektet OT, har startat genom kartläggning av både samarbetspartners och parallellprojekt. Perspektivet på utvecklingsarbetet är mångsidigt. Vid sidan om all expertis och information som man arbetar med är det viktigaste för Tuija Eskelinen och Saara Aho som jobbar med projektet att lyssna på klientens röst under hela utvecklingsprocessen.

Det finns många sådana ungdomar som behöver tvärvetenskapligt stöd – många fler än någonsin tidigare. Projektet Västkustens kunskaps- och stödcenter för barn och unga (OT-projektet) har som målsättning att svara på deras servicebehov. Genom projektet ska tjänster för yngre personer som behöver krävande vård och stöd dygnet runt utvecklas.

– I sin innovativitet och genom sin djärvhet är Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt en nationell föregångare vad gäller den kombinerade enheten och helheten som betecknas OT-projektet, säger Tuija Eskelinen (till höger) och Saara Aho.

– Jag anser att varje barn, ungdom och familj har rätt att få det stöd och den hjälp som situationen kräver. Det är vår plikt som jobbar professionellt med dessa frågor att bli bättre på att hjälpa än vad vi är idag. För att vi ska nå betydelsefulla resultat som ger verklig nytta för klienten måste utvecklingsarbetet ske tillsammans med klienterna, säger Saara Aho som börjat jobba med Västkustens kunskaps- och stödcenter för barn och unga. Hon är socionom (YH) och förvaltningsmagister (FöM).

Aho har diger arbetserfarenhet av barnskydd. Familjeterapeut, sjukskötare och socionom (högre YH) Tuija Eskelinen kom med i projektet som projektchef och har jobbat som chef för kriscentret vid mentalvårdsföreningen. Före det i olika regionala och nationella projekt bl.a. inom Röda Korset, Rädda Barnen r.f. och utvecklingsenheten för barnskyddet i Satakunta i ungefär femton år.

Båda hade från första början en stark vision av att arbetet görs utgående från klientens intressen i första hand, utan inblandning av projektbyråkrati, men istället med öppet hjärta för klientfamiljernas behov och med sinnena öppna för inlärning.

Samarbete är mycket viktigt för undvikande av dubbelarbete och för att sprida kunskaper och erfarenheter. Men allt sker med lyhört öra för de olika klientgrupperna.

Attityder och strukturer måste bearbetas

– Oberoende av i vilken situation barnet, den unga och familjen precis nu är, ska inte detta få bestämma eller antyda hur hela framtiden ska se ut. Det viktiga är att förstärka förtroendet, hoppet och känslan av att själv kunna och förmå hos dessa barn, unga och familjer och att stöda denna inställning också i förhållande till framtiden, säger Saara Aho.

Strukturer, tjänster och experterna som arbetar med strukturer och tjänster ska vara möjliggörare, anser Aho.

– Redan nu finns det massor av kunskap, expertis och gemensam god vilja att hjälpa dessa barn, unga och familjer. Men fortfarande behövs en klar bild av vårt gemensamma ansvar, en gemensam arbetsstruktur och strukturell flexibilitet, så att allt kunnande ska kunna integreras till en effektiv helhet.

Tuija Eskelinen samtycker bestämt.

– Ett barn eller en ungdom är inget fel, inget handikapp, ingen sjukdom. Hen är också den som lyckas, klarar sig och går vidare och kan. Dessa positiva sidor glöms ofta bort, när bekymren tornar upp sig och blir så överväldigande att de påverkar individens funktionsförmåga. Det är klart att barn och unga reagerar på en icke-önskvärd omgivning eller icke-önskvärda händelser. Det är vår uppgift att ta fram och påminna om allt det goda som finns hos barn och unga.

Båda poängterar att strukturer och tjänster inte alltid behövs för att främja barnens, ungdomarnas och familjernas välbefinnande, då de är klienter i den kombinerade serviceenheten som håller på att ta form.  Allt detta hänger samman med vår diskussionskultur, attityder, ändrade tänkesätt men också med informationsutbytet i pressen.

– I stället för stigmatiserande och problemcentrerad kommunikation bör barn, unga och familjer i fösta hand ses precis som de är – barn, unga och familjer som har många och ofta samtidiga behov. Ofta blir dock familjen lösryckt och avlägsen, då hjälpen planeras och riktas till barnet eller den unga. En god helhetssyn underlättar alltid då någon behöver hjälp och stöd.

Utrymme för modigt nytänk och en dröm om långvarig, generationsöverskridande hjälp

Det finns utrymme för modigt nytänk, då vi är inne i en process där en helt ny servicestruktur och nya lösningar både nationellt och regionalt håller på att ta form. Nya tänkesätt öppnar möjligheter till lösningar som är nya, unika och som för framåt såväl krävande servicelösningar som hela servicesystemet.

– Vi hoppas att den bästa, mest belönande och den mest eftertraktade delen av detta arbete förverkligas inom en tidsram på några år. Då kunde vi konstatera att genom de lösningar som vi åstadkommit för klienterna vid kunskaps- och stödcentret har vi kunnat skapa positiva och långvariga effekter som i bästa fall sträcker sig över flera generationer, funderar Saara Aho.

Detta utvecklingsarbete väcker Tuija Eskelinens särskilda intresse för uppbyggnaden av den nya servicehelheten, för betydelsefullt arbete, för hur kreativiteten utnyttjas och för nya sätt att arbeta mot bakgrund av nya forskningsrön.

– Då jag redan har några år av arbete med dessa frågor bakom mig, har jag inte kunnat undgå att möta bristande service, mänsklig nöd och lidande hos barn, unga och familjer, då hjälp inte funnits att tillgå på rätt sätt. Planering av pilotprojektet OT möjliggör korrigering precis av sådana brister i servicen.

Båda tror starkt på att vi i slutet av detta år har en innovativ kombinerad enhet med nya helhetslösningar för finansiering, innehåll och know-how. Med tiden blir helhetsresultatet att barn, unga och familjer får sina röster hörda och detta är något som också beslutsfattare är intresserade av.

Eskelinen har en obeveklig tro på att barn och unga i behov av krävande öppenvårdstjänster, och därigenom deras familjer, alltid kan hjälpas.

– Om inte vi har denna tro, hur skulle de drabbade då kunna tro på den?

Aktörer inom landskapen Egentliga Finland, Satakunta och Österbotten arbetar tillsammans för att driva OT-kunskaps- och stödcenterprojektet. Sakkunniga deltagare i projektets styrgrupp och tematiska expert- och utvecklingsarbetsgrupper kommer från projektregionens alla tre landskap. Pilotprojektet administreras av Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt.

Viktigaste samarbetspartners (för tillfället):

På nationell nivå:

  • Övriga OT-pilotprojekt
  • (+ SHM gällande generell styrning av utvecklingsarbetet på nationell nivå)
  • Projektet Lasteri (Nationell databas över enheter som med stöd av barnskyddslagen ger vård för barn, unga och familjer dygnet runt)
  • Nationell koordineringsgrupp som styr hela utvecklingsarbetet

Projektsamarbete som sträcker sig över västkusten:

  • Projektet Stöd från rätt plats (TOP-projektet), Sektorövergripande utveckling av barnskyddet i västra Finland 2020–2022
  • VIP-nätverk (nätverk för krävande specialstöd, undervisning och utbildning)
  • Koppling till landskapsregionens projekt Framtidens social- och hälsocentral och strukturreformen

Forskningssamarbete och samarbete med högskolor (t.ex.):

  • LANUPS-projektet och universiteten i Åbo och Östra Finlands universitet samt Åbo yrkeshögskola (gemensamt klientförhållande till barnskyddet och ungdomspsykiatrin)
  • LASU & PoP – kort för barnskydd och professor i praktik (Åbo universitet, barnskyddsprojekt för en professor i praktik)

Övrigt regionalt projektsamarbete:

Exempelvis kring vissa teman och fenomen såsom

  • klientdeltagande (t.ex. Projektet Från klient till partner i Laustis)

Nyckelord: pilot , kunskaps- och stödcenter , OT , strukturreform , barnskydd , barn och unga